Jobbat idag. Vi har planeringsdag och det är jag som styrt upp den, så det hade blivit tufft utan mig. Och det blev bra. Lagom mycket tid att prata om viktiga saker. Annars är jag bra på att försöka trycka in för mycket, det är ju så mycket som är viktigt och bra, men jag har lärt mig att less is more. Tid behövs, för att komma ner på djupet.
Så, en bra dag, som avslutades med rolig föreläsning. Sen var jag slut som artist och åkte hem istället för till kören. Tråkigt, men nödvändigt för att jag ska hålla.
Mellanblödningarna håller i sig. Om det nu inte är mensen, som kommer för tidigt. Sex dagar kvar enligt appen, jag ska hålla ordentlig koll nu på vad som händer därnere.
onsdag 31 januari 2018
tisdag 30 januari 2018
Skiten före skiten
Men alltså, jag måste skriva om det här.
Förklimakteriet. Så jag ska alltså inte bara genomlida ett klimakterie, jag ska även ta mig igenom en himla massa år av oregelbunden mens, nattsvettningar och ständig pms innan?! Alltså, det här är ju inte okej. Vi kvinnor borde fan få medalj för allt vår kropp får oss att stå ut med!
För visst verkar det som att det är detta som är på gång. Jag fyller ju trots allt 44 i år. Nattsvettningarna har jag trott berodde på min medicin, men de kommer lite då och då. Mensen har, som sagt, börjat bli oregelbunden efter att ha haft en extremt jämn cykel, förutom åren med p-stav, men de räknas inte. Nu har jag dessutom åkt på mellanblödningar. Jaha, och så pms:en då, som att det inte räcker med att vilja dra nåt gammalt över sig en gång i månaden?
Nu har jag sett tips på vad man kan stoppa i sig för att lindra skiten, så det känns som att min dosett (hej tant!) kommer bli uppdaterad framöver.
Suck. Jag har i alla fall bokat tid hos gyn, får se vad de säger också. Och om jag har kvar mitt myom. Kanske ska ta och ta bort hela skiten på en gång? Eftersom jag ändå inte ska ha barn och det lär vara för sent nu hursomhelst. Tål att tänkas på.
Förklimakteriet. Så jag ska alltså inte bara genomlida ett klimakterie, jag ska även ta mig igenom en himla massa år av oregelbunden mens, nattsvettningar och ständig pms innan?! Alltså, det här är ju inte okej. Vi kvinnor borde fan få medalj för allt vår kropp får oss att stå ut med!
För visst verkar det som att det är detta som är på gång. Jag fyller ju trots allt 44 i år. Nattsvettningarna har jag trott berodde på min medicin, men de kommer lite då och då. Mensen har, som sagt, börjat bli oregelbunden efter att ha haft en extremt jämn cykel, förutom åren med p-stav, men de räknas inte. Nu har jag dessutom åkt på mellanblödningar. Jaha, och så pms:en då, som att det inte räcker med att vilja dra nåt gammalt över sig en gång i månaden?
Nu har jag sett tips på vad man kan stoppa i sig för att lindra skiten, så det känns som att min dosett (hej tant!) kommer bli uppdaterad framöver.
Suck. Jag har i alla fall bokat tid hos gyn, får se vad de säger också. Och om jag har kvar mitt myom. Kanske ska ta och ta bort hela skiten på en gång? Eftersom jag ändå inte ska ha barn och det lär vara för sent nu hursomhelst. Tål att tänkas på.
på väg att bli frisk
Frisk. På bättringsvägen, i alla fall. Jag märker det eftersom jag har tråkigt. Fast jag är inte riktigt sugen på kaffe än, så helt ok är jag väl inte.
Så, inget av intresse har hänt. Jag har suttit i soffan, tittat på diverse serier, ätit rostat bröd och druckit blåbärssoppa. Nu börjar jag känna mig rastlös och jag har lite jobbångest. Sådär att jag känner mig dålig för att jag inte är där. Typiska tankar som kommer när jag är hemma själv.
Jag vet att jag inte är dålig egentligen, så det är lugnt. Och imorgon ska jag jobba.
Så, inget av intresse har hänt. Jag har suttit i soffan, tittat på diverse serier, ätit rostat bröd och druckit blåbärssoppa. Nu börjar jag känna mig rastlös och jag har lite jobbångest. Sådär att jag känner mig dålig för att jag inte är där. Typiska tankar som kommer när jag är hemma själv.
Jag vet att jag inte är dålig egentligen, så det är lugnt. Och imorgon ska jag jobba.
söndag 28 januari 2018
onödigt sätt att sluta helgen på
Idag, efter middagen, började jag må jätteilla.
Försökte bota det med att ligga stilla i soffan, på rygg, och ett tag kändes det bättre. Faktiskt så pass bra att jag vågade mig på ett bad och en dusch, men efter det satte det fart igen. Jag har försökt med det gamla knepet att stoppa fingrarna i halsen, för att få upp skiten, men jag vet inte än. Just nu känns det lite bättre, men jag messade just mina kollegor och sa att jag är hemma imorgon. Vill ju inte smitta ner dem, om det skulle vara magsjuka. Eftersom det kom direkt efter maten tänker jag att det kanske var nåt sånt, men J åt i princip samma mat och kände inget. Vad jag vet. Han är i skrivande stund på bio med faderskapet.
Nu sitter jag och smuttar på ett glas med vätskeersättning och funderar på om jag mår bra nog att börja kolla på något.
En jobbig grej, när jag stod där vid toan och hulkade som värst, så kissade jag på mig. Hade liksom ingen kontroll alls över blåsan. Det har aldrig hänt förr. Det kom inte jättemycket, men ändå.
En annan jobbig grej var att att jag hostade upp blodblandat slem efteråt. Men det var säkert bara nåt litet blodkärl som gick sönder nånstans. Jag tänker inte googla.
Försökte bota det med att ligga stilla i soffan, på rygg, och ett tag kändes det bättre. Faktiskt så pass bra att jag vågade mig på ett bad och en dusch, men efter det satte det fart igen. Jag har försökt med det gamla knepet att stoppa fingrarna i halsen, för att få upp skiten, men jag vet inte än. Just nu känns det lite bättre, men jag messade just mina kollegor och sa att jag är hemma imorgon. Vill ju inte smitta ner dem, om det skulle vara magsjuka. Eftersom det kom direkt efter maten tänker jag att det kanske var nåt sånt, men J åt i princip samma mat och kände inget. Vad jag vet. Han är i skrivande stund på bio med faderskapet.
Nu sitter jag och smuttar på ett glas med vätskeersättning och funderar på om jag mår bra nog att börja kolla på något.
En jobbig grej, när jag stod där vid toan och hulkade som värst, så kissade jag på mig. Hade liksom ingen kontroll alls över blåsan. Det har aldrig hänt förr. Det kom inte jättemycket, men ändå.
En annan jobbig grej var att att jag hostade upp blodblandat slem efteråt. Men det var säkert bara nåt litet blodkärl som gick sönder nånstans. Jag tänker inte googla.
lördag 27 januari 2018
Tom helg och januariblues
En hel helg utan bestämda planer!
Vi ska spela spel här hemma ikväll, men annars är det tomt. Så skönt. Jag älskar tomma helger, de är mina andningshål.
Fortfarande har jag inte kommit igång med min träning, trots att jag faktiskt är frisk nu. Jag vet inte riktigt vad det är som stoppar mig. Lathet, I guess. Jag måste nog helt enkelt planera in det i kalendern, som med allt annat. Om det står nedskrivet så är det på riktigt.
Det har varit en ganska seg vecka. Jag har känt nån slags håglöshet, som PMS, ungefär, fast det är helt fel tid i månaden för det. Jag funderar över om jag kan ha kommit i nåt slags tidigt klimakterium. Mensen har börjat bli lite oregelbunden. Jag har alltid varit som en klocka, men nu kan den både komma nån vecka sent och nån vecka tidigt. Och nu senast blödde jag i tio dagar, jämfört med sju, som vanligt.
Träningen är med andra ord viktigare än någonsin. Jag vet ju att den får mig på rätt sida av galenskapen. Alltid.
Det kan ju vara januari också, den där håglösheten. Januari och februari är inte direkt prime-time för mig. Denna väntan på en behagligare temperatur, slippa bylta på sig, bli blöt av regn och slask. Tio nyanser av grått, varje dag.
Nä, mer kaffe.
Vi ska spela spel här hemma ikväll, men annars är det tomt. Så skönt. Jag älskar tomma helger, de är mina andningshål.
Fortfarande har jag inte kommit igång med min träning, trots att jag faktiskt är frisk nu. Jag vet inte riktigt vad det är som stoppar mig. Lathet, I guess. Jag måste nog helt enkelt planera in det i kalendern, som med allt annat. Om det står nedskrivet så är det på riktigt.
Det har varit en ganska seg vecka. Jag har känt nån slags håglöshet, som PMS, ungefär, fast det är helt fel tid i månaden för det. Jag funderar över om jag kan ha kommit i nåt slags tidigt klimakterium. Mensen har börjat bli lite oregelbunden. Jag har alltid varit som en klocka, men nu kan den både komma nån vecka sent och nån vecka tidigt. Och nu senast blödde jag i tio dagar, jämfört med sju, som vanligt.
Träningen är med andra ord viktigare än någonsin. Jag vet ju att den får mig på rätt sida av galenskapen. Alltid.
Det kan ju vara januari också, den där håglösheten. Januari och februari är inte direkt prime-time för mig. Denna väntan på en behagligare temperatur, slippa bylta på sig, bli blöt av regn och slask. Tio nyanser av grått, varje dag.
Nä, mer kaffe.
söndag 21 januari 2018
plocka bort
Stressat av och stressat ner.
Det var skönt att avsäga sig det där projektet. Skönt för själen, plötsligt känner jag att jag har ork. Jag ser inte helg efter helg bli uppbokad och uppäten, det finns plats för vila och återhämtning. Bara jag har helgerna.
För veckorna bokas upp. Det har varit någonting nästan varje kväll de senaste veckorna och jag har sovit aningens för lite. Den här veckan verkar bli lugnare och jag ser fram emot att komma igång med träningen, äntligen. Jag både längtar och känner att jag helst skulle slippa. Såhär, jag längtar tills det blir en vana. Ett måste.
För jag vet att det gör mig piggare i längden. Förmodligen sjunger jag bättre också, med bättre kondition och behövs, för det blir mycket sång i vår.
Det var skönt att avsäga sig det där projektet. Skönt för själen, plötsligt känner jag att jag har ork. Jag ser inte helg efter helg bli uppbokad och uppäten, det finns plats för vila och återhämtning. Bara jag har helgerna.
För veckorna bokas upp. Det har varit någonting nästan varje kväll de senaste veckorna och jag har sovit aningens för lite. Den här veckan verkar bli lugnare och jag ser fram emot att komma igång med träningen, äntligen. Jag både längtar och känner att jag helst skulle slippa. Såhär, jag längtar tills det blir en vana. Ett måste.
För jag vet att det gör mig piggare i längden. Förmodligen sjunger jag bättre också, med bättre kondition och behövs, för det blir mycket sång i vår.
lördag 13 januari 2018
så tydligt
Det funkar inte.
Jag orkar inte att inte orka. Klockan är tio i fyra, lördag eftermiddag, och jag känner mig superstressad. Jag har en framtidsdiskussion att planera, flera låtar att lära mig, manus att läsa, en middag att laga, en lägenhet att städa (ok, de två sista sakerna kan jag ju kräva hjälp med) och en fullspäckad dag imorgon, samt kommande vecka som väntar. Egentligen borde jag ta mig ut och springa eller powergå också. Mitt i allt detta ska jag försöka få till den återhämtning jag behöver. Orka vara social med vänner som kommer hit, när jag egentligen bara vill ligga på soffan och slökolla på serier.
Jag inser att det inte håller, det blev smärtsamt uppenbart. Något måste bort. Mina helger måste få vara oaser, pauser.
Jag ska ta en rejäl titt på mitt liv och kill my darlings.
Men först ska jag äta. Inga beslut bör fattas på fastande mage.
Jag orkar inte att inte orka. Klockan är tio i fyra, lördag eftermiddag, och jag känner mig superstressad. Jag har en framtidsdiskussion att planera, flera låtar att lära mig, manus att läsa, en middag att laga, en lägenhet att städa (ok, de två sista sakerna kan jag ju kräva hjälp med) och en fullspäckad dag imorgon, samt kommande vecka som väntar. Egentligen borde jag ta mig ut och springa eller powergå också. Mitt i allt detta ska jag försöka få till den återhämtning jag behöver. Orka vara social med vänner som kommer hit, när jag egentligen bara vill ligga på soffan och slökolla på serier.
Jag inser att det inte håller, det blev smärtsamt uppenbart. Något måste bort. Mina helger måste få vara oaser, pauser.
Jag ska ta en rejäl titt på mitt liv och kill my darlings.
Men först ska jag äta. Inga beslut bör fattas på fastande mage.
söndag 7 januari 2018
de nya målen
Det har stabiliserat sig lite, men jag har fortfarande en känsla av rastlöshet i kroppen. Kan vara jobbångest, i och för sig. Inte så att jag har ångest för mitt jobb, mer att det är väldigt skönt att vara ledig. Nåväl, rutiner är bra. Vilket för mig osökt (eller hur!) in på nya mål inför 2018. Är ju inget fan av nyårslöften, mest för att det ofta handlar om att man ska sluta med saker. Jag har jättesvårt att sluta med saker. Blir gärna lite besatt då. För mig är det enklare om jag får börja med/göra saker, även om det till syvende och sist blir samma resultat.
Så, under 2018 ska jag:
Det sista målet är med skräckblandad förtjusning jag skriver. Jag vet att jag kan springa en mil, men två?! Fast logiskt sett, med rätt träning, så går det ju. Det är ju liksom 9 månader kvar. Börjar jag nu, så..
Så, under 2018 ska jag:
- Vårda kärleken
- Fortsätta hitta en bra balans mellan jobb, sång och återhämtning. Lyssna inåt.
- Hoppa på fler roliga sociala sammanhang.
- Hålla matplanen fram till mars. Då räknar jag med att känna mig nöjd, om jag inte tar alltför många avsteg.
- Träna regelbundet och varierat (löpning, styrka, yoga).
- springa sammanlagt minst 365 km.
- Springa minst tre lopp, varav ett är Stockholms Halvmara.
Det sista målet är med skräckblandad förtjusning jag skriver. Jag vet att jag kan springa en mil, men två?! Fast logiskt sett, med rätt träning, så går det ju. Det är ju liksom 9 månader kvar. Börjar jag nu, så..
fredag 5 januari 2018
Det straffar sig
Man skryter med hur bra man har det på sitt jullov och genast skiter det sig. Större delen av den här dagen har varit riktigt pissig, rent ut sagt.
Det började med att jag inte kunde sova. Jag var hungrig och hade liksom en oro i kroppen. Förmodligen är det sockerabstinens. Det låter ju helt sjukt, men jag minns hur dåligt jag mådde tredje dagen in på dieten i våras. Idag var tredje dagen på omstarten. Till slut lyckades jag somna. Klockan nio ringde klockan, eftersom jag tänkt börja vända tillbaka dygnet så smått. Jag stängde av,men se då vaknade den stora katten och tyckte att det var lekdags! I säkert en halvtimme satt han vid min huvudkudde och spann jättehögt, samt petade på mig lite då och då med sin stora tass. Jättegulligt, men inte när man kanske lyckats få tre timmars sammanhängande sömn. Vid tio gav jag upp.
Sen skulle vi åka ut till pappa och lämna tillbaka bil. Naturligtvis startade inte vår egen, vilket ledde till att vi fick ta en bil till pappa och sedan bussen hem. Inte så farligt egentligen, men störigt! Fullt med trafik på vägarna, däribland de obligatoriska idioterna. Dessutom har det varit skitväder, jag har haft en molande huvudvärk och samma slags oro i kroppen som i natt. Och dessutom har jag varit jättehungrig.
När vi kom hem slängde jag i mig rester från igår, som sen lunch. Sen gjorde jag grönkålschips, gick ut och gick i 30 minuter för att bli av med lite kroppsoro, vi lagade mat och jag har tagit ett långt bad. Nu sitter jag i soffan med äpple, nötter och en liten katt. Livet är rätt ok igen.
Så funderar jag lite på mål. Träningsmål, egentligen. Jag är liite sugen på att anmäla mig till stockholm halvmara.
Det började med att jag inte kunde sova. Jag var hungrig och hade liksom en oro i kroppen. Förmodligen är det sockerabstinens. Det låter ju helt sjukt, men jag minns hur dåligt jag mådde tredje dagen in på dieten i våras. Idag var tredje dagen på omstarten. Till slut lyckades jag somna. Klockan nio ringde klockan, eftersom jag tänkt börja vända tillbaka dygnet så smått. Jag stängde av,men se då vaknade den stora katten och tyckte att det var lekdags! I säkert en halvtimme satt han vid min huvudkudde och spann jättehögt, samt petade på mig lite då och då med sin stora tass. Jättegulligt, men inte när man kanske lyckats få tre timmars sammanhängande sömn. Vid tio gav jag upp.
Sen skulle vi åka ut till pappa och lämna tillbaka bil. Naturligtvis startade inte vår egen, vilket ledde till att vi fick ta en bil till pappa och sedan bussen hem. Inte så farligt egentligen, men störigt! Fullt med trafik på vägarna, däribland de obligatoriska idioterna. Dessutom har det varit skitväder, jag har haft en molande huvudvärk och samma slags oro i kroppen som i natt. Och dessutom har jag varit jättehungrig.
När vi kom hem slängde jag i mig rester från igår, som sen lunch. Sen gjorde jag grönkålschips, gick ut och gick i 30 minuter för att bli av med lite kroppsoro, vi lagade mat och jag har tagit ett långt bad. Nu sitter jag i soffan med äpple, nötter och en liten katt. Livet är rätt ok igen.
Så funderar jag lite på mål. Träningsmål, egentligen. Jag är liite sugen på att anmäla mig till stockholm halvmara.
torsdag 4 januari 2018
året som gick
2017 var inte ett så dåligt år för mig, som det verkat för en del andra.
Första halvan av året var väl kanske inget speciellt. På jobbet kändes det bättre och jag kom mer in i min chefsroll. I sången blev det förändringar, då en i kvartetten valde att sluta och vi processade in en ny person. Det blev klart i april och nu känns det som att det alltid varit så. Lite segt har det varit, av olika anledningar, men nu är vi på gång.
Hemma var det ganska tungt i början av året, mest för att J mådde dåligt av att gå hemma. Jag mådde sådär i mig själv, då jag lyckats lägga på mig 15 härliga sambokilon och inga kläder i garderoben passade. Inte kul.
Men sedan vände det. I maj tog jag tag i mig själv och påbörjade en kost och träningsplan, som hittills hjälpt mig att tappa ca 16 kilo, trots att just träningen gått sådär med. Jag sökte nytt jobb och fick det. Inga glada miner på gamla arbetsplatsen, men så är det ju. Jävligt jobbigt jobb, men också roligt och framförallt friare än förut. J fick jobb precis innan jag åkte till Vegas. Där går det bara bättre och bättre. Och så var det ju Vegas. En fantastisk resa med kören, där vi uppnådde våra mål och förhoppningar. Dessutom tror jag bara att jag bröt ihop två gånger, vilket nog är rekord.
Så, summa summarum, ett helt ok år.
Första halvan av året var väl kanske inget speciellt. På jobbet kändes det bättre och jag kom mer in i min chefsroll. I sången blev det förändringar, då en i kvartetten valde att sluta och vi processade in en ny person. Det blev klart i april och nu känns det som att det alltid varit så. Lite segt har det varit, av olika anledningar, men nu är vi på gång.
Hemma var det ganska tungt i början av året, mest för att J mådde dåligt av att gå hemma. Jag mådde sådär i mig själv, då jag lyckats lägga på mig 15 härliga sambokilon och inga kläder i garderoben passade. Inte kul.
Men sedan vände det. I maj tog jag tag i mig själv och påbörjade en kost och träningsplan, som hittills hjälpt mig att tappa ca 16 kilo, trots att just träningen gått sådär med. Jag sökte nytt jobb och fick det. Inga glada miner på gamla arbetsplatsen, men så är det ju. Jävligt jobbigt jobb, men också roligt och framförallt friare än förut. J fick jobb precis innan jag åkte till Vegas. Där går det bara bättre och bättre. Och så var det ju Vegas. En fantastisk resa med kören, där vi uppnådde våra mål och förhoppningar. Dessutom tror jag bara att jag bröt ihop två gånger, vilket nog är rekord.
Så, summa summarum, ett helt ok år.
tisdag 2 januari 2018
Jullovsljuvligheter
Lååång sovmorgon. Morgonsex. Pannkaksfrukost. Promenad, utan alltför väsande luftrör. Lugnet i att inte MÅSTA göra nånting. Sitta i soffan medan J lagar mat. Skrota runt hela dagen i pyjamas eller myskläder. Inte borsta håret på tre dar. Tid att bara vara. Sagan om ringen-maraton i soffan med te och pepparkaksmuffins.
Det här jullovet levererar.
Det här jullovet levererar.
måndag 1 januari 2018
Hej 2018
Dagen har spenderats som sig bör, i soffan. Jag är inte ett dugg bakis, men att dels ha varit uppe nästan ett dygn, dels ätit alldeles för mycket gluten, socker och ost igår, gjorde allmäntillståndet rätt uselt. Vi sov till klockan ett. Efter lite knäckemackor och te somnade jag om i soffan, fast jag är fortfarande trött.
Det var väldigt mysigt ändå igår, att få avsluta året med tjejerna. Vi kände oss väldigt väl mottagna där på tv, väl värt den tidiga morgonen.
På kvällen åkte vi hem till vänner. En timma sent kom vi, eftersom någon i hushållet inte är snabbast i världen på att göra sig i ordning. Hint; det är inte jag. Jag hade nog kunnat bli riktigt irriterad på den usla tidsuppfattningen, men jag valde att inte bli det. Ville inte avsluta 2017 så, dessutom hade inget blivit bättre. Det var hursom ingen fara. Vi åt god mat, spelade spel och sedan fick vi skjuts hem av ett annat par,som tagit bilen. Bra nyår.
Nu är J och köper pizza, förstås, och vi ska påbörja vårt "Sagan om ringen"maraton.
Det var väldigt mysigt ändå igår, att få avsluta året med tjejerna. Vi kände oss väldigt väl mottagna där på tv, väl värt den tidiga morgonen.
På kvällen åkte vi hem till vänner. En timma sent kom vi, eftersom någon i hushållet inte är snabbast i världen på att göra sig i ordning. Hint; det är inte jag. Jag hade nog kunnat bli riktigt irriterad på den usla tidsuppfattningen, men jag valde att inte bli det. Ville inte avsluta 2017 så, dessutom hade inget blivit bättre. Det var hursom ingen fara. Vi åt god mat, spelade spel och sedan fick vi skjuts hem av ett annat par,som tagit bilen. Bra nyår.
Nu är J och köper pizza, förstås, och vi ska påbörja vårt "Sagan om ringen"maraton.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)