Val

Jag ser statusar på Fejan och på Instagram. Bilder med röstkort i högsta hugg, på valsedlar i valbåset.
Även jag har gjort min plikt och min förbannade skyldighet idag. Det var kö när jag kom fram till vallokalen. Lång kö. Det gladde mig, även om jag inte blev förvånad. Jag bor ju i ett hipstermecka, ett gentrifierat område med många utbildade och "medvetna". Jag tror och hoppas att SD inte vinner speciellt mycket mark just här.
För första gången taktikröstade jag i riksdagsvalet. Känns sådär, men alternativet riskerar att bli så enormt mycket värre.
Nu är det bara valvakan kvar. Låt oss hoppas att vi inte behöver vakna med tunga hjärtan imorgon bitti.

Han har åkt

Sitter här i soffan, där en sensommarförkylning hållit mig gisslan de senaste dagarna. Ensam i lägenheten. För en liten stund sedan följde jag honom ner till taxin. Tio dagar ska han vara borta. Vi har varit ifrån varandra så länge förut, men då är det jag som rest. Jag har aldrig varit själv hemma så länge sedan vi träffades.
Men det känns okej. Det är fint att få längta.

när det blir bra

En sån där helg som blev så himla bra.
En fredag när vi liksom bara är. Han köper hem indiskt på väg från jobbet. Vi äter i soffan och börjar på en ny serie. En vi väntat på. Den stora tröttman infinner sig runt elva och vi stupar i säng.
Sover ut på lördag morgon, efter att ha varit uppe och matat katterna runt halvåtta. Den lilla katten vet precis hur han ska lägga sig och gosnafsa på mina fingrar för att jag ska vakna. J steker pannkakor, amerikanska åt honom, bananpannkakor åt mig, medan jag köper kaffe nere på närmaste affären.
Vid ett sätter vi oss i bilen och styr kosan mot Norrköping och en utställning. Efteråt tar vi en extrasväng förbi det berömda glasscafeet i grannstaden.
Väl hemma är vi trötta och det har blivit sent, så vi faller för lättast möjliga och hämtar thaimat. Mer tid nära i soffan, som utvecklar sig till mer närhet och vi byter rum.
Idag åker han tidigt ut till flygplatsen, ska iväg med jobbet, men kommer hem igen då det strular med biljetterna. Åker inte förrän senare och vi hinner med att bara vara. Och vara nära. Den biten blir aldrig tråkig med honom. Tre år senare och fortfarande ingen slentrian.
Nu sitter jag i köket, i träningskläder, och tittar ut på svarta moln och droppar som börjar falla. Inser att det nog inte blir nån joggingrunda, som jag tänkt. Om det inte blåser över inom någon timme.
Men det är ok vilket som. Jag kan springa imorgon. Kanske till och med hem från jobbet.
Nu ska jag bara laga mat och tända ljus och njuta av minnet av en näst intill perfekt helg.

normalläge

Äntligen ger den omedelbara värmen med sig. Jag kan gå ut i långkjol och T-shirt utan att det rinner längs med ryggen.
Hade som mål att gå upp lite tidigare denna vecka. Hinna med saker, vänja mig vid att komma upp. Men det har gått sådär. Jag sover som bäst vid sju-åttatiden på morgonen. Sängen är obarmhärtigt skön, temperaturen i rummet perfekt. Katt som ligger på mig och effektivt hindrar mig från att stiga upp, både med sin tyngd och sin oemotståndliga gullighet.
Upp kom jag så småningom, trots allt, och in till stan på lunchmöte. Planering av första repet. Tänk om jag fick ägna mig lite mer åt sånt och lite mindre åt jobbet?
På vägen hem trillade jag in i några affärer och blev nån tusenlapp fattigare. Mest på reakläder, så det må vara hänt.
En dag kvar av semestern. Sen drar det igång. Målet är i alla fall att behålla balansen. Planera in tid för reflektion. Se till att orka. Jag är inte till nytta för någon om jag jobbar ihjäl mig, även om gudarna ska veta att jag skulle kunna.

Borta bra, men hemma..

Andra dagen på Orust. Igår blev det en tur till Marstrand. Vi lekte turister för fulla muggar, gick naturstig och tittade på grottor och offerstenar. Sen letade vi efter finglass, alltså något lite mer lokalproducerat eller gelatoaktigt. Det fanns icke. Inte heller i den lilla pittoreska gästhamnen, som ligger närmast här, fanns det något annat än SIAglass. Inget ont om den, den ör väl ok, men..? Uppskattar folk inte finglass här? Hemma finns det ju i var och varannat gathörn.
Nåväl. Idag åker vi hem. J har inte kunnat sova. Första natten var det för trångt. Jag hade också svårt att somna, men hade tagit EB tablett, så när jag väl somnade gick det bra. Inatt hade vi tagit fram en luftmadrass, som han låg på, men det funkade inte heller bra. Jag sovi sängen och sov hur bra som helst.
Det är skönt att komma iväg, men skönt att komma hem också. Jag hoppas det blir lite svalare. Planerar städning och förberedelser inför hösten. Behöver balansera lite bättre, så jag inte måste ägna en hel dag varje helg enbart åt återhämtning.

Roadtrip

Sverigesemester på västkusten. Inklusive katter, som skötte sig ovanligt bra på resan ner.
Hittills har vi mest ätit hamburgare och kollat film, samt lyckats missa att köpa kattsand två gånger. Tredje gången gillt! Nu ska vi, så snart J kommer tillbaka från tredje rundan till affären, åka och turista lite i Marstrand. Jag hoppas det finns glass. Imorrn blir det troligtvis lite segling. Älskar havet!

matkasse och trötthet

Gjorde nyss nåt som ger rejäla vuxenpoäng. Jag beställde en matkasse.
När jag reflekterar över min viktnedgång, så inser jag att det är de veckor då jag inte hinner/orkar planera som det går sämst. Därför tänker jag nu testa Viktväktarnas matkasse. Till och med J tyckte att recepten såg ok ut (efter att jag lovat att jag kan laga fisken som matlåda, så han slipper äta den).
Fem dagar för två personer testar vi nu. Funkar det bra så kanske vi tom tar för fyra personer, så vi kan fixa matlådor. Både J och jag brukar ta med oss.
Dessutom kom jag på att jag kan lyssna på inlärningsfiler samtidigt som jag lagar mat. Sjukt effektivt ju! Då får jag inlärningstid varje dag, vilket kommer behövas nu i höst.
Nånting mer, när jag nu ändå sitter och planerar för hösten.. Jag ska definitivt börja gå/transportspringa till och från jobbet. Finns liksom inga ursäkter egentligen. Tröttheten, ja den finns ju där oavsett. Får äta frukost på jobbet de dagar som det funkar. Kommer jag dit i tid så funkar det ju nästan jämt.
Jag har funderat på det där med tröttheten. Undrar om mitt blåsljud har med det att göra? Det är ju en klaff som liksom är felböjd, så blodet rinner inte som det ska. Inget akut farligt, men ska ändå följas upp. Jag har fått en tid i slutet av augusti. De senaste åren har jag verkligen känt mig extremt trött, även om jag alltid behövt mycket sömn, så har det varit ovanligt kännbart.  Att jag knappt orkat vara social utanför jobb och sång. Intressant att se om det har något med det att göra.
Något helt annat; jag älskar min smoothiemixer. Den kan göra Frappuccino.

vaaaarmt

Ingen kan ju begära att man ska göra nåt vettigt i den här värmen. Idag vaknade jag lite tidigare, runt tiosnåret, och kände mig faktiskt rätt klar i knoppen. Min termostat är som svalast precis när jag vaknar, så jag ligger gärna och drar mig lite, tills katterna blir less. Har ändå tillbringat större delen av dagen ute i skuggan, med diverse kalla drycker. J blev sen från jobbet och föreslog att vi skulle hämta hamburgare. Karaktären är fortfarande svajig, så det blev ja på den. Jaja, jag har i alla fall promenerat en timme.
Tänker att jag ska köra VV-matkasse när jag börjar jobba. De rätter som inte J tycker om kan jag frysa in matlådor av. Skönt att slippa tänka ut maträtter själv.

värsta och bästa

Hemma från den värsta och den bästa resan jag gjort. Värsta pga alla delayed och inställda plan, alla onödigt dyra hotell, taxiresor och måltider på flygplatser, bästa pga allt annat. Musik, kunskap, underbara människor, generositet, glädje och vänskap.

Nu sitter jag, med jetlagen from hell, och surfar runt efter bilder, kommentarer och minnen från veckan. Ute sitter jag, för vi har typ 30 grader i lägenheten, trots fläktar. Så fort man rör sig blir man svettig och jag hängde nyss tvätt. Idag har jag tillåtit mig att inte göra nånting. Imorrn tänkte jag göra något mot. Gå och träna, tex. Hoppas de har ac på gymmet.

vad kroppen vill ha

Värsta dagen hittills. Varmt, varmt, varmt. Vaknar illamående, förmodligen för lite vätska och salt igår. Fick i mig ett glas Resorb och lite salta cashewnötter, vilket hjälpte aningens. Har ändå varit helt utslagen hela dagen. Suttit ute på framsidan och ätit lakrits. Och glass. Kroppen får vad kroppen vill ha just nu.
Just ja, det där samtalet från vårdcentralen. Jag har fel på en hjärtklaff. Inger allvarligt, men den är tydligen böjd lite i toppen. Eventuellt har jag haft det jämt, fast inget nånsin märkt det. Hursomhelst ska jag remitterad vidare till hjärtläkare för att kolla upp det ordentligt. Det är väl bra, tänker jag.
På söndag är det resdags igen, fast bara för mig. USA i en vecka. När jag kommer hem åker vi ner till västkusten.
Det är så skönt härute just nu. Vinden fläktar så smått och det är flera grader svalare än inne. Snart ska jag dra på mig nåt mer presentabelt och så ska vi åka ut till faderskapet och grilla.

på stranden

Tillbringar dagen på det enda vettiga sättet just nu, på stranden. Blev upplockad av vän med två barn och nu sitter jag nybadad på en riktig familjestrand. Det är inte bara vi som haft denna lysande idé, men faktiskt inte så trångt och jobbigt som det skulle kunna vara. Det enda som stör på riktigt är cigarettröken.
Just det, jag åt glass till lunch. Väldigt viktväktaraktigt, men man gör det man måste. Jag behövde bli kall inifrån, helt enkelt. Och det var gott.

Borta bra men hemma.. varmt?

Så kommer vi hem från ett trettiogradigt London till ett trettiogradigt Stockholm och det första som händer är att golvfläkten går sönder. Nej, förresten, inte det första. Det första är att jag öppnar ett anonymt vitt kuvert, som visar sig vara från vårdcentralen, där det står att jag måste kontakta dem angående ultraljudet jag gjorde på mitt hjärta. Jag måste remitteras vidare, står det. Sedan kommer vi upp i lägenheten och någon timme senare går golvfläkten sönder.
J åkte iväg redan i förmiddags för att försöka hitta en ac, men kom hem tomhänt. Faderskapet hade bättre tur och kom hit med två bordsfläktar.
För övrigt säger hälsaappen att jag gått 95 steg idag. Rimlig semesteraktivering.

prata om vädret

Det är skönt att det är lite mulet idag. Även om det är varmt, så blir det inte lika tokvarmt i lägenheten när inte solen ligger på. Det är en helt galen sommar detta. Jag kan inte minnas att det någon gång varit så varmt och torrt. Även om det (nej tack!) skulle bli kallt och regnigt nu, så skulle det ändå vara en av de bättre somrarna på länge.
Idag måste jag ta mig till någon större affär och köpa enliters zippåsar, till resorna. Orka hålla på med det på flygplatsen, liksom! Dessutom behöver jag samla på mig lite steg. Kanske skulle ta en PW och sedan smita in på Coop, på vägen. Igår sprang jag och idag har jag ont i ryggen. Styrka var det ju jag skulle komma igång med. Jag får ta och rensa klart bland noterna, så jag kan lägga ut yogamattan och köra ett cirkelpass här hemma.

Katter och fläktar

Hemester.
J jobbar hemma pga förkylning, jag småfixar så gott jag orkar i värmen. Sorterar noter, rensar avlopp.. Idag har jag suttit i en park nån timme också. Svetten rann, bokstavligt talat. Om en liten stund kommer faderskapet förbi för att hänga med katterna. Han ska ju vara kattvakt när vi drar till London på fredag. Lilla katten ligger bredvid mig i soffan, uppe på ryggstödet. Han vågar inte gå ut ur vardagsrummet just nu, eftersom vi har en golvfläkt på högsta fart i hallen. Den är väldigt läskig, den där golvfläkten.
Jag håller på att planera mina resor. Framförallt necessären. Det blir handbagage båda resorna. Till London, för att vi är snåla ( och det bara är några dagar), till USA för att jag hjälper en kompis, som flyttat, att få med sig lite grejer. Så nu gäller det att få ner allt i småflaskor och inte ta med sig nåt onödigt.

semester

En vecka avklarad av semestern. Jag har så smått börjat koppla ner mitt jobbmode och mest fokuserat på att ta det lugnt. Lite pedikyr, lite picknick, lite plötsligt firande av svenska landslaget i P4 imorse, vilket även innefattade inlärning av låt. Barbershoptävlingar på kvällarna. Tupplurar mitt på dagen. Lite träning, men inte så mycket som jag tänkt.
Sitter just nu i soffan och svettas bort. Vet inte om det är så varmt egentligen, men det är så fuktigt idag. Jag har som en hinna över hela kroppen. Samtidigt känner jag mig svullen, som jag ofta gör när det är varmt och fuktigt. Trots det är jag sugen. Jag har kört VV nu i några veckor, med bra resultat. Det har inte ens varit svårt. Men nu, jag vet att det börjar närma sig den tiden i månaden och det är säkert en anledning, för jag vill bara ha onyttigheter! Choklad, glass, kakor.. Socker! Men jag ska försöka stå emot, om inte annat för att se om det går över. Det vore inte så dumt om jag fick mens nu, så den kunde vara slut lagom tills vi drar till London nästa vecka.

midsommar

Glad midsommar och allt det där!
Vi firade med vänner, mat, glass och brädspel. Sen åkte vi hem och störde grannarna, genom att glömma att sovrumsfönstret var öppet. Om det var någon vaken då, vill säga.
Jaja. Lite får de tåla, midsommarafton och allt.
Idag vaknade jag onödigt tidigt. Den lilla katten har kommit på att det är jättebra att ligga på mig på morgnarna, eller snarare sitta och trampa på min mage. Särskilt om jag är kissnödig. Det är som att han känner det på sig. Extremt bra sätt att få matte att gå upp. Och när hon ändå är uppe, varför inte ge katterna mat?
Sen kunde jag inte somna om. Hungrig var jag också, ni vet så där som man kan vara när man ätit jättemycket kvällen innan och blivit tokmätt.
Nu sitter jag i soffan och väntar på J, som är och handlar toapapper. Bredvid mig ligger den lilla katten, som nu bestämt sig för att det är sovdags igen. Söt är han också, den lille grisen.

Call me bitch

Jag har börjat bli en tant. En vän av ordning, så att säga.
Häromdagen tillrättavisade jag tonårsdottern i lägenheten bredvid, som satt och rökte med sin kompis på loftgången. Dels är det förbjudet, men egentligen är det mest det att det kommer in röklukt till oss och det är ungefär det äckligaste jag vet. Så det sa jag. Typ.
Idag var jag på Ica samtidigt som ca hundra skolungar i mellanstadieålder. De är som, jag vet inte, flygmyror som svärmar. Liksom överallt, samtidigt. Tre killar höll på vid snabbkassorna och hängde på vågen för att se hur höga siffror de kunde få. Jag orkar bara inte med att saker ska gå sönder och inte funka och den stackars tjejen i kassan hade fullt upp med alla andra nittiosju ungar, så jag sa till.
Alltså är jag officiellt både sur granntant och surtant på Ica!
Min sambo skrev just mail till postnord och klagade på deras pakethantering.
A match made in heaven!

funderingar

Jag funderar på det här med bloggandet.
Det känns som att jag kört fast lite. Egentligen vill jag skriva, men allt känns så... banalt. Vilket inte är något dåligt. Jag gillar själv att läsa vardagsbetraktelser. Ändå blir det inte av att jag skriver om dem själv.
Blir det lättare om jag startar på nytt? Jag vet inte. Kanske.
Jag funderar vidare.

livstecken

Det är sol ute! Sol och varmt och vart sitter jag? Inne i soffan, med begynnande förkylning. Grattis till mig! Nå, jag hoppas och tror att jag kan vila bort den.
Vår lägenhet är stökig. Den är det nästan jämt, i alla fall full med katthår. Jag bryr mig inte så väldigt, men egentligen skulle jag vilja ha det mer städat. Jag är inte beredd att ta mig tiden, dock, så då får jag väl gilla läget. J har högre tröskel än jag då det gäller stök och hår.
På jobbet går det bra. Eller okej, får man väl säga. Ena dagen upp, andra ner. Så många människor som har svårt att samarbeta, ibland känner jag mig som en förälder som ska medla mellan barn. "Hen menade nog inte så när hen sa det, hen menade kanske såhär." " Du kanske skulle försöka fråga genom varför hen sa så?" Osv. Vuxna människor.
Lyckas ändå hålla mig hyfsat över ytan med mående, trots att jag gör missar och fel lite nu som då.
Hemma är det bra. Känns lite rensat nu, sen senaste pratet. Vi försöker nog förstå varandra mer bägge två. Fast vardag, det är trist. Gå och lägga sig tidigt, vara trött, inte orka ha sex.. Tur att vi kramas och pussas mycket i alla fall.

gott så

Livet är ändå rätt bra.
Drack vin igår. Tre glas. Blev salongs och vaknade med huvudvärk.
J följde med på middag, trots ångest, och hade till och med ganska trevligt. Vilket jag såklart trodde och hoppades på. Så, vi är okej. Bättre än okej, bra, faktiskt.
Idag ska jag springa, laga mat och förbereda mig för årets mest späckade vecka.

droppen

Sen rann det över ändå. Trots rätt dosering.
För jag förstår att han fortfarande känner av det senaste jobbiga året. Jag förstår att han har en ålderskris, att han känner att han inte gjort något bestående i livet. Jag förstår att det gör att det är jobbigt att prestera socialt. Jag förstår att han vill ha ett syfte med en resa, inte bara åka iväg för att det är kul att åka till nåt nytt ställe. Jag är så jäkla förstående så jag kräks!
Så när han sa att han fick ångest av att tänka på middagen vi ska på på lördag, med mina vänner, så rann det över. Jag blev stel och kall. Kände att jag måste säga något nu. Annars kommer det att växa, frodas och ta över hela mig.
Så jag sa. Berättade att jag kände att vi inte gör något, kommer jag med idéer möts de av skepticism, att om vi gör något är det sällan bara vi två och tyckte han det var tråkigt att göra saker med mig? Att jag känner mig bortprioriterad och tagen för given. Och han sa att det absolut inte är så, att han är dålig på att komma på saker att göra och att han vill ha ett syfte med sånt han gör, men att det inte betyder att vi inte kan göra saker jag vill också. Att han älskar mig, men att det är så sjukt jobbigt med människor han inte känner, att det blir sån press. Fast det betyder inte heller att vi inte kan träffa dem.

Jag vet inte om vi egentligen kom så långt, men jag fick i alla fall ur mig nåt som annars hade legat och svartnat och ruttnat.

Eller inte

Eller så upptäcker man nån timme senare att man feldoserat Venlafaxinet i två dagar och bara tagit halva doser. Plötsligt blir gråtattacker och ångest väldigt förståeliga.
Det hade i alla fall det fina med sig att J faktiskt kommit med lite input om vad man kan göra på olika ställen, om vi skulle åka dit. Känns väldigt bra.

Kris?

Det här med att vara olika. Det funkar väl okej, men ibland blir det bara fel. Eller så är jag inne i nån slags två och ett halvt-årskris. Jag vet inte. Men jag upplever att jag tas lite för given. Att det inte är så viktigt att boka in saker, bara han och jag. Ska det göras saker så är det alltid tillsammans med kompisen och hans tjej. De är trevliga, inget fel på dem direkt, men jämt? Det är klart att jag frågar mig om han inte vill göra saker bara vi. Att jag undrar varför han i princip aldrig vill göra nånting som jag föreslår, inklusive att åka bort nånstans nån weekend. Det måste finnas ett mål enligt honom, ett syfte, men vad hände med att göra saker för varandra? Att göra den man tycker om glad? Okej om han inte gillar mina förslag, men kom med något själv kanske?
Jo, jag kan resa själv eller med vänner. Jag ska det, i sommar, åka iväg på en utbildningsresa. Jag kan gå på grejer själv också, men jag vill ju göra saker med honom. Att bara sitta hemma, det är.. Det är mysigt det med, men inte bara!
I alla fall kunde jag inte prata om det här idag. HSP'n var vild och galen och tårarna rann för allt och inget och jag orkar inte gråta jämt när jag ska prata om saker. Jag väntar tills jag är stabilare. Så jag gick till gymet och gjorde mitt sista springpass för veckan och sedan köpte jag choklad. Hit med lite endorfiner! Nu känns det bättre. Med gråten, den har stillat sig. Däremot funderar jag fortfarande över det andra.

acceptans

Jag har lärt mig acceptera att jag är trött i februari. Att jag mer eller mindre går i ide och inte orkar mer än att jobba och sjunga. Det får vara ok att tillbringa större delen av helgen i soffan. Jag har släppt stressen över att "alla andra" går på utställningar, konserter, teater, sammankomster.. det finns kvar i mars, när jag har kravlat mig ut ur min vinterdvala.
Min sambo är lite likadan, fast ännu mer. Vi bara är, här hemma. Han vid datorn, jag i soffan. En smekning, när vi går förbi varandra, en kyss lite då och då. Ibland tar det oss vidare till sovrummet.
Vi trivs bra med bara varandet.
Men snart. När ljuset kommer, med hopp om våren, så vill jag ta mig ut. Kolla in de där utställningarna och konserterna. Äta frukost på café, planera in dejtkvällar på andra ställen än i soffan.

träning

Helg igen. En dag i soffan, en dag på gymmet. Söndagsyoga. Det är olika yogis, de är två som delar på söndagarna. Hon, som var förra söndagen, gillar jag bättre än denna. Dagens yogi vill jag knappt ens kalla yogi. Hon kändes mer som en gymnastiklärare, som lärt sig lite om yoga. Det var väldigt oyogiskt, hon nämnde knappt positionerna vid deras rätta namn. Dessutom hade hon en nervös röst. Röst är viktigt i min bok. Först blev jag lite irriterad, men sen bestämde jag mig att jag var där för min egen skull och minsann skulle njuta av att röra på min kropp och då kändes det bättre.
Veckan som kommer ska jag påbörja träningen inför halvmaraton i september. Det finns några andra lopp som också lockar, men de är som mest på en mil. Jag tror det blir ett 5 km, 3 millopp och så avsluta med halvmaran. Känns görbart.

Tillbaka till nån slags normalitet

Jobbat idag. Vi har planeringsdag och det är jag som styrt upp den, så det hade blivit tufft utan mig. Och det blev bra. Lagom mycket tid att prata om viktiga saker. Annars är jag bra på att försöka trycka in för mycket, det är ju så mycket som är viktigt och bra, men jag har lärt mig att less is more. Tid behövs, för att komma ner på djupet.
Så, en bra dag, som avslutades med rolig föreläsning. Sen var jag slut som artist och åkte hem istället för till kören. Tråkigt, men nödvändigt för att jag ska hålla.
Mellanblödningarna håller i sig. Om det nu inte är mensen, som kommer för tidigt. Sex dagar kvar enligt appen, jag ska hålla ordentlig koll nu på vad som händer därnere.

Skiten före skiten

Men alltså, jag måste skriva om det här.
Förklimakteriet. Så jag ska alltså inte bara genomlida ett klimakterie, jag ska även ta mig igenom en himla massa år av oregelbunden mens, nattsvettningar och ständig pms innan?! Alltså, det här är ju inte okej. Vi kvinnor borde fan få medalj för allt vår kropp får oss att stå ut med!

För visst verkar det som att det är detta som är på gång. Jag fyller ju trots allt 44 i år. Nattsvettningarna har jag trott berodde på min medicin, men de kommer lite då och då. Mensen har, som sagt, börjat bli oregelbunden efter att ha haft en extremt jämn cykel, förutom åren med p-stav, men de räknas inte. Nu har jag dessutom åkt på mellanblödningar. Jaha, och så pms:en då, som att det inte räcker med att vilja dra nåt gammalt över sig en gång i månaden?
Nu har jag sett tips på vad man kan stoppa i sig för att lindra skiten, så det känns som att min dosett (hej tant!) kommer bli uppdaterad framöver.
Suck. Jag har i alla fall bokat tid hos gyn, får se vad de säger också. Och om jag har kvar mitt myom. Kanske ska ta och ta bort hela skiten på en gång? Eftersom jag ändå inte ska ha barn och det lär vara för sent nu hursomhelst. Tål att tänkas på.

på väg att bli frisk

Frisk. På bättringsvägen, i alla fall. Jag märker det eftersom jag har tråkigt. Fast jag är inte riktigt sugen på kaffe än, så helt ok är jag väl inte.
Så, inget av intresse har hänt. Jag har suttit i soffan, tittat på diverse serier, ätit rostat bröd och druckit blåbärssoppa. Nu börjar jag känna mig rastlös och jag har lite jobbångest. Sådär att jag känner mig dålig för att jag inte är där. Typiska tankar som kommer när jag är hemma själv.
Jag vet att jag inte är dålig egentligen, så det är lugnt. Och imorgon ska jag jobba.

onödigt sätt att sluta helgen på

 Idag, efter middagen, började jag må jätteilla.
Försökte bota det med att ligga stilla i soffan, på rygg, och ett tag kändes det bättre. Faktiskt så pass bra att jag vågade mig på ett bad och en dusch, men efter det satte det fart igen. Jag har försökt med det gamla knepet att stoppa fingrarna i halsen, för att få upp skiten, men jag vet inte än. Just nu känns det lite bättre, men jag messade just mina kollegor och sa att jag är hemma imorgon. Vill ju inte smitta ner dem, om det skulle vara magsjuka. Eftersom det kom direkt efter maten tänker jag att det kanske var nåt sånt, men J åt i princip samma mat och kände inget. Vad jag vet. Han är i skrivande stund på bio med faderskapet.
Nu sitter jag och smuttar på ett glas med vätskeersättning och funderar på om jag mår bra nog att börja kolla på något.
En jobbig grej, när jag stod där vid toan och hulkade som värst, så kissade jag på mig. Hade liksom ingen kontroll alls över blåsan. Det har aldrig hänt förr. Det kom inte jättemycket, men ändå.
En annan jobbig grej var att att jag hostade upp blodblandat slem efteråt. Men det var säkert bara nåt litet blodkärl som gick sönder nånstans. Jag tänker inte googla.

Tom helg och januariblues

En hel helg utan bestämda planer!
Vi ska spela spel här hemma ikväll, men annars är det tomt. Så skönt. Jag älskar tomma helger, de är mina andningshål.
Fortfarande har jag inte kommit igång med min träning, trots att jag faktiskt är frisk nu. Jag vet inte riktigt vad det är som stoppar mig. Lathet, I guess. Jag måste nog helt enkelt planera in det i kalendern, som med allt annat. Om det står nedskrivet så är det på riktigt.
Det har varit en ganska seg vecka. Jag har känt nån slags håglöshet, som PMS, ungefär, fast det är helt fel tid i månaden för det. Jag funderar över om jag kan ha kommit i nåt slags tidigt klimakterium. Mensen har börjat bli lite oregelbunden. Jag har alltid varit som en klocka, men nu kan den både komma nån vecka sent och nån vecka tidigt. Och nu senast blödde jag i tio dagar, jämfört med sju, som vanligt.
Träningen är med andra ord viktigare än någonsin. Jag vet ju att den får mig på rätt sida av galenskapen. Alltid.
Det kan ju vara januari också, den där håglösheten. Januari och februari är inte direkt prime-time för mig. Denna väntan på en behagligare temperatur, slippa bylta på sig, bli blöt av regn och slask. Tio nyanser av grått, varje dag.

Nä, mer kaffe.

plocka bort

Stressat av och stressat ner.
Det var skönt att avsäga sig det där projektet. Skönt för själen, plötsligt känner jag att jag har ork. Jag ser inte helg efter helg bli uppbokad och uppäten, det finns plats för vila och återhämtning. Bara jag har helgerna.
För veckorna bokas upp. Det har varit någonting nästan varje kväll de senaste veckorna och jag har sovit aningens för lite. Den här veckan verkar bli lugnare och jag ser fram emot att komma igång med träningen, äntligen. Jag både längtar och känner att jag helst skulle slippa. Såhär, jag längtar tills det blir en vana. Ett måste.
För jag vet att det gör mig piggare i längden. Förmodligen sjunger jag bättre också, med bättre kondition och behövs, för det blir mycket sång i vår.

så tydligt

Det funkar inte.
Jag orkar inte att inte orka. Klockan är tio i fyra, lördag eftermiddag, och jag känner mig superstressad. Jag har en framtidsdiskussion att planera, flera låtar att lära mig, manus att läsa, en middag att laga, en lägenhet att städa (ok, de två sista sakerna kan jag ju kräva hjälp med) och en fullspäckad dag imorgon, samt kommande vecka som väntar. Egentligen borde jag ta mig ut och springa eller powergå också. Mitt i allt detta ska jag försöka få till den återhämtning jag behöver. Orka vara social med vänner som kommer hit, när jag egentligen bara vill ligga på soffan och slökolla på serier.
Jag inser att det inte håller, det blev smärtsamt uppenbart. Något måste bort. Mina helger måste få vara oaser, pauser.
Jag ska ta en rejäl titt på mitt liv och kill my darlings.
Men först ska jag äta. Inga beslut bör fattas på fastande mage.

de nya målen

Det har stabiliserat sig lite, men jag har fortfarande en känsla av rastlöshet i kroppen. Kan vara jobbångest, i och för sig. Inte så att jag har ångest för mitt jobb, mer att det är väldigt skönt att vara ledig. Nåväl, rutiner är bra. Vilket för mig osökt (eller hur!) in på nya mål inför 2018. Är ju inget fan av nyårslöften, mest för att det ofta handlar om att man ska sluta med saker. Jag har jättesvårt att sluta med saker. Blir gärna lite besatt då. För mig är det enklare om jag får börja med/göra saker, även om det till syvende och sist blir samma resultat.
Så, under 2018 ska jag:

• Vårda kärleken
• Fortsätta hitta en bra balans mellan jobb, sång och återhämtning. Lyssna inåt.
• Hoppa på fler roliga sociala sammanhang.
• Hålla matplanen fram till mars. Då räknar jag med att känna mig nöjd, om jag inte tar alltför många avsteg.
• Träna regelbundet och varierat (löpning, styrka, yoga).
• springa sammanlagt minst 365 km.
• Springa minst tre lopp, varav ett är Stockholms Halvmara.

Det sista målet är med skräckblandad förtjusning jag skriver. Jag vet att jag kan springa en mil, men två?! Fast logiskt sett, med rätt träning, så går det ju. Det är ju liksom 9 månader kvar. Börjar jag nu, så..

Det straffar sig

Man skryter med hur bra man har det på sitt jullov och genast skiter det sig. Större delen av den här dagen har varit riktigt pissig, rent ut sagt.
Det började med att jag inte kunde sova. Jag var hungrig och hade liksom en oro i kroppen. Förmodligen är det sockerabstinens. Det låter ju helt sjukt, men jag minns hur dåligt jag mådde tredje dagen in på dieten i våras. Idag var tredje dagen på omstarten. Till slut lyckades jag somna. Klockan nio ringde klockan, eftersom jag tänkt börja vända tillbaka dygnet så smått. Jag stängde av,men se då vaknade den stora katten och tyckte att det var lekdags! I säkert en halvtimme satt han vid min huvudkudde och spann jättehögt, samt petade på mig lite då och då med sin stora tass. Jättegulligt, men inte när man kanske lyckats få tre timmars sammanhängande sömn. Vid tio gav jag upp.
Sen skulle vi åka ut till pappa och lämna tillbaka bil. Naturligtvis startade inte vår egen, vilket ledde till att vi fick ta en bil till pappa och sedan bussen hem. Inte så farligt egentligen, men störigt! Fullt med trafik på vägarna, däribland de obligatoriska idioterna. Dessutom har det varit skitväder, jag har haft en molande huvudvärk och samma slags oro i kroppen som i natt. Och dessutom har jag varit jättehungrig.
När vi kom hem slängde jag i mig rester från igår, som sen lunch. Sen gjorde jag grönkålschips, gick ut och gick i 30 minuter för att bli av med lite kroppsoro, vi lagade mat och jag har tagit ett långt bad. Nu sitter jag i soffan med äpple, nötter och en liten katt. Livet är rätt ok igen.
Så funderar jag lite på mål. Träningsmål, egentligen. Jag är liite sugen på att anmäla mig till stockholm halvmara.

året som gick

2017 var inte ett så dåligt år för mig, som det verkat för en del andra.
Första halvan av året var väl kanske inget speciellt. På jobbet kändes det bättre och jag kom mer in i min chefsroll. I sången blev det förändringar, då en i kvartetten valde att sluta och vi processade in en ny person. Det blev klart i april och nu känns det som att det alltid varit så. Lite segt har det varit, av olika anledningar, men nu är vi på gång.
Hemma var det ganska tungt i början av året, mest för att J mådde dåligt av att gå hemma. Jag mådde sådär i mig själv, då jag lyckats lägga på mig 15 härliga sambokilon och inga kläder i garderoben passade. Inte kul.
Men sedan vände det. I maj tog jag tag i mig själv och påbörjade en kost och träningsplan, som hittills hjälpt mig att tappa ca 16 kilo, trots att just träningen gått sådär med. Jag sökte nytt jobb och fick det. Inga glada miner på gamla arbetsplatsen, men så är det ju. Jävligt jobbigt jobb, men också roligt och framförallt friare än förut. J fick jobb precis innan jag åkte till Vegas. Där går det bara bättre och bättre. Och så var det ju Vegas. En fantastisk resa med kören, där vi uppnådde våra mål och förhoppningar. Dessutom tror jag bara att jag bröt ihop två gånger, vilket nog är rekord.
Så, summa summarum, ett helt ok år.

Jullovsljuvligheter

Lååång sovmorgon. Morgonsex. Pannkaksfrukost. Promenad, utan alltför väsande luftrör. Lugnet i att inte MÅSTA göra nånting. Sitta i soffan medan J lagar mat. Skrota runt hela dagen i pyjamas eller myskläder. Inte borsta håret på tre dar. Tid att bara vara. Sagan om ringen-maraton i soffan med te och pepparkaksmuffins.
Det här jullovet levererar.

Hej 2018

Dagen har spenderats som sig bör, i soffan. Jag är inte ett dugg bakis, men att dels ha varit uppe nästan ett dygn, dels ätit alldeles för mycket gluten, socker och ost igår, gjorde allmäntillståndet rätt uselt. Vi sov till klockan ett. Efter lite knäckemackor och te somnade jag om i soffan, fast jag är fortfarande trött.
Det var väldigt mysigt ändå igår, att få avsluta året med tjejerna. Vi kände oss väldigt väl mottagna där på tv, väl värt den tidiga morgonen.
På kvällen åkte vi hem till vänner. En timma sent kom vi, eftersom någon i hushållet inte är snabbast i världen på att göra sig i ordning. Hint; det är inte jag. Jag hade nog kunnat bli riktigt irriterad på den usla tidsuppfattningen, men jag valde att inte bli det. Ville inte avsluta 2017 så, dessutom hade inget blivit bättre. Det var hursom ingen fara. Vi åt god mat, spelade spel och sedan fick vi skjuts hem av ett annat par,som tagit bilen. Bra nyår.
Nu är J och köper pizza, förstås, och vi ska påbörja vårt "Sagan om ringen"maraton.