Så var det alltså färdigt.
Sista dagen avklarad. Två dagar helg, sedan dags för det nya.
Jag är precis lika trött som innan semestern började, tre överjordiskt tidiga morgnar sätter sina spår. Var i och för sig uppe hyfsat tidigt, men har i princip inte lämnat soffan än.
Nu är ju planen också att vila mig i form denna helg. Ladda inför veckan som komma skall, med tillhörande körinternat nästa helg. Nytt jobb och helg utan vila, tur att det är roligt! Och att jag ser vilodagar längre fram. Som barnfri har jag ju lyxen att se ljuset i tunneln, vad gäller stressiga perioder.
Igår fikade jag med en god vän, som jag inte träffat på alldeles för länge, dels på grund av min egen tröttma, dels på grund av att hon är inne i småbarnsracet, med allt vad det innebär. Vi pratade just om det, återhämtningen. Den som inte riktigt finns där när man har två vildar under tre år hemma, varav en dessutom tydligen vaknar flera gånger per natt. Jag som är så vansinnigt beroende av sömn, jag skulle aldrig klara det. All cred till småbarnsföräldrar, som har det så.
För övrigt har hon en skön inställning till hela familjelivet. Hon hymlar inte med att hon kräks på det ibland och att varken hon eller hennes man inte tycker att det är skitkul att gå hemma med småbarn. Inga tjusiga instagramfilter där!
Jag känner mig, hur som helst, mer och mer hemma i beslutet att förbli barnfri. Nu börjar jag dessutom undra om inte klimakteriet börjar smyga sig på. Det är tidigt, jag vet, men jag, som alltid haft en cykel som en klocka, börjar bli mer och mer oregelbunden. Och så värmevallningar då. De senare kan i och för sig bero på medicineringen.
Frågan nu är om jag ska ta mig i kragen och ge mig ut på en runda. Det skulle vara skönt, särskilt efteråt.. Okej, egentligen ingen fråga, alltså. Bara en liten stund till i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar