måndag 26 juni 2017

HSP-tankar

Sitter hemma och jobbar och hamnar förstås på Facebook lite nu och då. Läser en del inlägg i grupper jag är med i och fastnar för ett. Det är skrivet i en av HSP-grupperna. Jag brukar oftast inte orka läsa dem, eftersom de till största del består antingen av (enligt mig) andligt flum eller klagomål över hur jobbigt allting är, men det här var intressant. Inläggsskrivaren problematiserade just det jag tänkt flera gånger, vilka är HSP och vilka har eg en psykisk problematik, men misstar den för HSP? Visst, jag inser att de två ofta kan gå hand i hand. Vi högkänsliga tenderar ju att bli överväldigade och få utmattningsdepressioner innan vi lär oss hantera och acceptera oss själva, men när man läser i de där grupperna så ser man så många som nog egentligen skulle behöva mer och annan hjälp. Jag menar, HSP är ju inte en störning eller något syndrom. Det är ett personlighetsdrag. Visst kan det vara jobbigt, jag har tyckt det, särskilt innan jag stötte på begreppet och insåg att det var därför jag reagerade som jag gjorde på olika företeelser och inte orkade lika mycket som "de duktiga" människorna i min omgivning, men nu ser jag nästan bara fördelar. Eller snarare, acceptans. Det är så här jag är, planerar jag inte in vila och återhämtning så skiter det sig.
Sen tar jag ju inte in allt hela tiden. Blir det för mycket, när det är situationer då man förväntas känna en massa, så är det som att jag stänger av och känner ingenting istället. Nu snackar vi trauman, typ dödsfall. Då blir det jättekonstigt och jag känner mig som att jag låtsas. Precis så upplevde hen som skrev inlägget också, vilket var himla intressant.
Nu hittar jag inte inlägget. Synd

söndag 25 juni 2017

Delmål och längtan

Idag var det vägdag. Minus 1,1 kilo. Bra, tycker jag, med tanke på sjukdom och att jag knappt rört på mig alls de senaste två veckorna. Dessutom klarade jag mitt delmål, vilket gör mig vansinnigt nöjd. Mitt nya delmål är fyra kilo till semesterns slut, det borde jag fixa.

Fem arbetsdagar kvar. Jag längtar galet mycket till semestern. Bara få vara. Ha tid att gå långa promenader, börja springa igen, läsa böcker i en park, mysa i soffan med J, testa massa olika glassrecept (mest nyttiga!), sovmorgnar. Inga tider att passa. Det är allt jag begär! Jag behöver inga flashiga resor eller sånt, resa får jag ju sen ändå. Bara jag får sol, värme och sovmorgnar.

lördag 24 juni 2017

dagen efter midsommar

Äntligen orkade jag ut på morgonpromenad. Längtar till semestern, när jag kan göra saker i min egen dygnsrytm. Fördelen med att inte ha planerat några resor är att det blir lättare att hålla dieten. Jag räknar inte med några stora siffror imorgon, kanske det till och med blir plus. Men det är ok, bara att ta tag i det. Jag vet att jag skött maten, jag fortsätter med det och kommer igång ordentligt med träningen, så blir det bra.

Midsommar spenderades med grill på innergården, middag i lägenheten, hemgjord glass och brädspel. Och lite obekväma diskussioner. Några vänner var här, jag gillar dem, men deras åsikter om saker ibland.. Jag tycker de är lite trångsynta. Och jag tror de tycker att jag är naiv. Naiv och lite pk, fast då får de tycka det. Övrigt var det väldigt trevligt.

tisdag 20 juni 2017

Vila

Två dagar av jobb och jag är helt slut. Dissade både fest på jobbet och Rob Zombie på Grönan för att bara vara hemma. Mitt efter-semestern-löfte blir att sluta prioritera jobb framför roligheter. Å andra sidan måste jag prioritera ta-det-lugnt just nu, för att må bra. Men jag tänker att det löser sig i slutändan.

söndag 18 juni 2017

impulskontroll noll

Jag har köpt en glassmaskin. Spontant. Eller, kanske inte. Jag har funderat på det ett tag. Den har inte kommit än, jag klickade hem den igår. På mediamarktkortet jag har sen vi köpte diskmaskinen. Den var inte jättebillig, men har å andra sidan fått bäst i test överallt. Själva glassen tar bara en timme att göra och man måste inte frysa smeten innan. OCH JAG ÄLSKAR GLASS! Nu kan jag (snart) göra egen glass med färska bär och kvarg, det är ju helt perfekt! Ingår i dieten, till och med.
Idag orkade jag ut och gå imorse, förresten. 45 minuter fick jag ihop, bra för att ha varit helt soffbunden i flera dagar. Nu har jag lite tajt i luftrören igen, men det handlar nog mest om att jag slarvat med inhalatorn.

För övrigt verkar det som att det blir fint väder på midsommar. Blir nog grill med kompisar, vi ska bara komma på vart. Lugnt blir det i alla fall. Tänker inte sabba planen mer än den redan sabbats, med den uteblivna motionen. Får ta med lite bubbelvatten istället för annat bubbel!

fredag 16 juni 2017

Surprise!

Det är väl inte så konstigt. Efter att ha fått nytt jobb, sagt upp mig, berättat för kollegor, varit på möte med facket och fortfarande få lite insinuanta pikar från styrelsen om att jag "ställt till det" för dem, så hade det snarare varit konstigt om inte förkylningen, som legat på lur, skulle bryta ut. Naturligtvis har den satt sig i luftrören, för det gör den ju jämt. Så här sitter jag i soffan, tittar på skämstv (Biggest Loser) och flämtar efter luft. Utan ett uns av dåligt samvete för att jag inte är på jobbet.
Det som är allra tråkigast är att jag inte kan träna. Risken är väl att det inte går lika bra på vågen nästa gång, men det är ok. Herregud, jag har ju gått ner massor, lite måste det få plana ut. Och jag sköter maten som jag ska.
J är ute på ärende och ärligt talat är det skönt att vara hemma själv. Jag är ju inte det så ofta. Lite är jag orolig för det, att det ska bli slentrian i att vara hemma tillsammans. För det är ju lite det redan. Vi sitter hemma, han vid datorn, jag i soffan eller i tredje rummet. Vi möts vid måltiderna, framför tv-serier. Jag vet, jag förstår ju hur han mår, varför, och jag klandrar honom inte, men det är jobbigt att se någon man tycker om må dåligt. Och även om jag vet, har varit där själv, så kan jag inte låta bli att bli lite irriterad, lite uppgiven ibland. Vi är fortfarande fysiska, mycket pussar, kramar, ta på varandra, men det leder oftast inte så mycket längre just nu. Han bekräftar mig och jag vet att han älskar mig. Jag bara hoppas och hoppas att han kan få en framgång snart, jobb eller uppdrag, som drar upp honom lite. Önskar att den här sommaren kan få bli en där vi i alla fall gör saker på hemmaplan, även om det inte blir några långväga resor. För visst, jag kan göra saker själv, utan honom, med kompisar, och det gör jag också. Ganska mycket. Men jag vill ju göra saker med honom. Också.

söndag 11 juni 2017

Minus

Tre kilo till. 6,2 kilo på fyra veckor. Trots att det gått sådär med motion de senaste två. Nu blir jag jättepepp att köra på, med träning och allt! Fattar ju att det inte kommer gå så här bra hela tiden, men fasen vad skönt med resultat såhär i början! Så jäkla jobbigt är det inte ens. Mest meckigt om man ska äta nån annanstans än hemma, men sallad och nåt protein funkar ju alltid.