söndag 18 februari 2018

acceptans

Jag har lärt mig acceptera att jag är trött i februari. Att jag mer eller mindre går i ide och inte orkar mer än att jobba och sjunga. Det får vara ok att tillbringa större delen av helgen i soffan. Jag har släppt stressen över att "alla andra" går på utställningar, konserter, teater, sammankomster.. det finns kvar i mars, när jag har kravlat mig ut ur min vinterdvala.
Min sambo är lite likadan, fast ännu mer. Vi bara är, här hemma. Han vid datorn, jag i soffan. En smekning, när vi går förbi varandra, en kyss lite då och då. Ibland tar det oss vidare till sovrummet.
Vi trivs bra med bara varandet.
Men snart. När ljuset kommer, med hopp om våren, så vill jag ta mig ut. Kolla in de där utställningarna och konserterna. Äta frukost på café, planera in dejtkvällar på andra ställen än i soffan.

söndag 4 februari 2018

träning

Helg igen. En dag i soffan, en dag på gymmet. Söndagsyoga. Det är olika yogis, de är två som delar på söndagarna. Hon, som var förra söndagen, gillar jag bättre än denna. Dagens yogi vill jag knappt ens kalla yogi. Hon kändes mer som en gymnastiklärare, som lärt sig lite om yoga. Det var väldigt oyogiskt, hon nämnde knappt positionerna vid deras rätta namn. Dessutom hade hon en nervös röst. Röst är viktigt i min bok. Först blev jag lite irriterad, men sen bestämde jag mig att jag var där för min egen skull och minsann skulle njuta av att röra på min kropp och då kändes det bättre.
Veckan som kommer ska jag påbörja träningen inför halvmaraton i september. Det finns några andra lopp som också lockar, men de är som mest på en mil. Jag tror det blir ett 5 km, 3 millopp och så avsluta med halvmaran. Känns görbart.

onsdag 31 januari 2018

Tillbaka till nån slags normalitet

Jobbat idag. Vi har planeringsdag och det är jag som styrt upp den, så det hade blivit tufft utan mig. Och det blev bra. Lagom mycket tid att prata om viktiga saker. Annars är jag bra på att försöka trycka in för mycket, det är ju så mycket som är viktigt och bra, men jag har lärt mig att less is more. Tid behövs, för att komma ner på djupet.
Så, en bra dag, som avslutades med rolig föreläsning. Sen var jag slut som artist och åkte hem istället för till kören. Tråkigt, men nödvändigt för att jag ska hålla.
Mellanblödningarna håller i sig. Om det nu inte är mensen, som kommer för tidigt. Sex dagar kvar enligt appen, jag ska hålla ordentlig koll nu på vad som händer därnere.

tisdag 30 januari 2018

Skiten före skiten

Men alltså, jag måste skriva om det här.
Förklimakteriet. Så jag ska alltså inte bara genomlida ett klimakterie, jag ska även ta mig igenom en himla massa år av oregelbunden mens, nattsvettningar och ständig pms innan?! Alltså, det här är ju inte okej. Vi kvinnor borde fan få medalj för allt vår kropp får oss att stå ut med!

För visst verkar det som att det är detta som är på gång. Jag fyller ju trots allt 44 i år. Nattsvettningarna har jag trott berodde på min medicin, men de kommer lite då och då. Mensen har, som sagt, börjat bli oregelbunden efter att ha haft en extremt jämn cykel, förutom åren med p-stav, men de räknas inte. Nu har jag dessutom åkt på mellanblödningar. Jaha, och så pms:en då, som att det inte räcker med att vilja dra nåt gammalt över sig en gång i månaden?
Nu har jag sett tips på vad man kan stoppa i sig för att lindra skiten, så det känns som att min dosett (hej tant!) kommer bli uppdaterad framöver.
Suck. Jag har i alla fall bokat tid hos gyn, får se vad de säger också. Och om jag har kvar mitt myom. Kanske ska ta och ta bort hela skiten på en gång? Eftersom jag ändå inte ska ha barn och det lär vara för sent nu hursomhelst. Tål att tänkas på.

på väg att bli frisk

Frisk. På bättringsvägen, i alla fall. Jag märker det eftersom jag har tråkigt. Fast jag är inte riktigt sugen på kaffe än, så helt ok är jag väl inte.
Så, inget av intresse har hänt. Jag har suttit i soffan, tittat på diverse serier, ätit rostat bröd och druckit blåbärssoppa. Nu börjar jag känna mig rastlös och jag har lite jobbångest. Sådär att jag känner mig dålig för att jag inte är där. Typiska tankar som kommer när jag är hemma själv.
Jag vet att jag inte är dålig egentligen, så det är lugnt. Och imorgon ska jag jobba.

söndag 28 januari 2018

onödigt sätt att sluta helgen på

 Idag, efter middagen, började jag må jätteilla.
Försökte bota det med att ligga stilla i soffan, på rygg, och ett tag kändes det bättre. Faktiskt så pass bra att jag vågade mig på ett bad och en dusch, men efter det satte det fart igen. Jag har försökt med det gamla knepet att stoppa fingrarna i halsen, för att få upp skiten, men jag vet inte än. Just nu känns det lite bättre, men jag messade just mina kollegor och sa att jag är hemma imorgon. Vill ju inte smitta ner dem, om det skulle vara magsjuka. Eftersom det kom direkt efter maten tänker jag att det kanske var nåt sånt, men J åt i princip samma mat och kände inget. Vad jag vet. Han är i skrivande stund på bio med faderskapet.
Nu sitter jag och smuttar på ett glas med vätskeersättning och funderar på om jag mår bra nog att börja kolla på något.
En jobbig grej, när jag stod där vid toan och hulkade som värst, så kissade jag på mig. Hade liksom ingen kontroll alls över blåsan. Det har aldrig hänt förr. Det kom inte jättemycket, men ändå.
En annan jobbig grej var att att jag hostade upp blodblandat slem efteråt. Men det var säkert bara nåt litet blodkärl som gick sönder nånstans. Jag tänker inte googla.

lördag 27 januari 2018

Tom helg och januariblues

En hel helg utan bestämda planer!
Vi ska spela spel här hemma ikväll, men annars är det tomt. Så skönt. Jag älskar tomma helger, de är mina andningshål.
Fortfarande har jag inte kommit igång med min träning, trots att jag faktiskt är frisk nu. Jag vet inte riktigt vad det är som stoppar mig. Lathet, I guess. Jag måste nog helt enkelt planera in det i kalendern, som med allt annat. Om det står nedskrivet så är det på riktigt.
Det har varit en ganska seg vecka. Jag har känt nån slags håglöshet, som PMS, ungefär, fast det är helt fel tid i månaden för det. Jag funderar över om jag kan ha kommit i nåt slags tidigt klimakterium. Mensen har börjat bli lite oregelbunden. Jag har alltid varit som en klocka, men nu kan den både komma nån vecka sent och nån vecka tidigt. Och nu senast blödde jag i tio dagar, jämfört med sju, som vanligt.
Träningen är med andra ord viktigare än någonsin. Jag vet ju att den får mig på rätt sida av galenskapen. Alltid.
Det kan ju vara januari också, den där håglösheten. Januari och februari är inte direkt prime-time för mig. Denna väntan på en behagligare temperatur, slippa bylta på sig, bli blöt av regn och slask. Tio nyanser av grått, varje dag.

Nä, mer kaffe.