söndag 13 augusti 2017

bröllopsbesvär och pirr i magen

Om två helger ska jag på bröllop och jag har problem. Klädproblem, förstås. Jag har varken råd, lust eller tid att köpa nån ny klänning. Och ni vet ju hur det är. Garderoben full med kläder, men "jag har inget att ta påå mig!".
Visserligen har jag ju tappat drygt 10 kilo och är nere i nåt slags utgångsläge, där det mesta i garderoben borde passa, så jag får väl helt enkelt ta en kväll och prova igenom allt. Enda dresskoden är Trädgårdsbröllop, så inget för tjusigt, antar jag. Som om jag skulle ha det i garderoben ändå! Äger inte allt för många galaklänningar, även om en del av de gamla kvartettklänningarna är ganska tjusiga.
Eller så faller jag till föga och beställer nåt hyfsat billigt. Har redan brutit mot köpstoppet med diverse onödiga kaffekoppar på väg till (gamla) jobbet. Hur onödigt kaffe nu kan sägas vara, det är ju en definitionsfråga förstås.
J följer inte med. Det hade jag redan räknat ut, när han tog up det var jag beredd. Och jag förstår honom. Dessutom är det trist för mig om han följer med och sitter på en stol och mår dåligt, samt har ångest flera dagar innan, så det är inget större problem, även om jag såklart hellre vill att han mr bra och vill följa med på saker.

Fasen, inser att jag är lite pirrig inför morgondagen ändå! Har svårt att fokusera och få nåt gjort. Nåväl, det jag absolut ska genomföra idag är att åka till närmsta köpcentrum och köpa inneskor, springa en runda (trots eventuellt regn) och sjunga igenom kör och kvartettlåtar inför veckans rep. Så!

lördag 12 augusti 2017

Gammalt, nytt och socialisering!

Så var det alltså färdigt.
Sista dagen avklarad. Två dagar helg, sedan dags för det nya.
Jag är precis lika trött som innan semestern började, tre överjordiskt tidiga morgnar sätter sina spår. Var i och för sig uppe hyfsat tidigt, men har i princip inte lämnat soffan än.
Nu är ju planen också att vila mig i form denna helg. Ladda inför veckan som komma skall, med tillhörande körinternat nästa helg. Nytt jobb och helg utan vila, tur att det är roligt! Och att jag ser vilodagar längre fram. Som barnfri har jag ju lyxen att se ljuset i tunneln, vad gäller stressiga perioder.
Igår fikade jag med en god vän, som jag inte träffat på alldeles för länge, dels på grund av min egen tröttma, dels på grund av att hon är inne i småbarnsracet, med allt vad det innebär. Vi pratade just om det, återhämtningen. Den som inte riktigt finns där när man har två vildar under tre år hemma, varav en dessutom tydligen vaknar flera gånger per natt. Jag som är så vansinnigt beroende av sömn, jag skulle aldrig klara det. All cred till småbarnsföräldrar, som har det så.
För övrigt har hon en skön inställning till hela familjelivet. Hon hymlar inte med att hon kräks på det ibland och att varken hon eller hennes man inte tycker att det är skitkul att gå hemma med småbarn. Inga tjusiga instagramfilter där!
Jag känner mig, hur som helst, mer och mer hemma i beslutet att förbli barnfri. Nu börjar jag dessutom undra om inte klimakteriet börjar smyga sig på. Det är tidigt, jag vet, men jag, som alltid haft en cykel som en klocka, börjar bli mer och mer oregelbunden. Och så värmevallningar då. De senare kan i och för sig bero på medicineringen.
Frågan nu är om jag ska ta mig i kragen och ge mig ut på en runda. Det skulle vara skönt, särskilt efteråt.. Okej, egentligen ingen fråga, alltså. Bara en liten stund till i soffan.

söndag 6 augusti 2017

slut och början

Semestern är slut och jag har en vecka kvar på gamla jobbet. Förra veckan var jag inne två dagar. Jag ska väl ärligt säga att jag inte jobbade ihjäl mig Fixade och donade lite, skönt ändå att få en mjukstart. Mindre ångest idag. Funderar inte så mycket på nya än, det kommer när det kommer. Jag ska avsluta det gamla först.
Tänk att en månad kan gå så fort. Säkert för att vi inte åkt iväg nånstans. Det blev inget Orust, på grund av flera olika saker. Vi åker kanske dit en helg lite senare, om jag kan ta ledigt eller sluta lite tidigare nån fredag. Jag är ändå inte så stressad över att vi inte kommit iväg. Herregud, jag ska iväg på en tiodagarsresa om bara två månader, där jag nog kommer att hinna få några pooltimmar i alla fall. Kanske till och med en dag på stranden om jag har tur.

Det är ju mer än jobb som drar igång. Apropå resa, liksom. Även om vi hållit igång en del i sommar så startar de mer strukturerade repen med kören nästa vecka. Jag hade precis en grupp här, jag har ju tagit emot grupper ur kören här hemma och gett både personlig feedback och mer generella tips. Det har varit grymt roligt, inte minst för att jag fått höra att jag gjort det bra och att de som varit här fått ut något av det. Bekräftelse, yes please!

Sen hade jag gått ner i vikt idag också, trots ett glas vin förra veckan och meltdown med cappucino och hemgjord glass i helgen. Imorrn kör jag helhjärtat igen. Minst sex kilo innan Vegas! Det är delmålet. Borde gå, det är nio veckor kvar. Så fortsätter vi ända fram till jul, om det behövs.

fredag 28 juli 2017

Glass i stora lass

Jag gör glass. Testar olika smaker, olika recept.
Kanske inte helt logiskt när man äter supernyttigt och försöker hålla en strikt kost och träningsplan, men det är ju ändå sommar. Och jag tänker att om jag ska få i mig något onyttigt, så är hemgjord glass ändå ett av de bättre alternativen. Dessutom gör jag det mest när vi har middagsgäster.
Den här gången blir det kaffeglass (J's favorit), blåbärsglass (ett nytt försök) och körsbärsglass med riven mörk choklad i. Lite citronglass blev över från förra omgången, den är god, men vansinnigt syrlig.
Älskar min glassmaskin!

onsdag 26 juli 2017

Köpstopp!

Bara tanken på att betala räkningar just nu gör mig lite knäsvag, men i och med detta eländiga måste har jag bestämt mig för ett köpstopp.
Från och med nu (!) får bara inhandlas nödvändigheter, till exempel mat och hygienartiklar. Till nödvändigheter räknas även ögonbrynsfärg, eftersom det dels gör att jag inte behöver gå och färga brynen på salong, dels hade planerat att köpa det innan köpstoppet. En ryggsäck, att springa med, undantas också, samt ett anteckningsblock till nya jobbet. Sen är det slut. Eller ja, stopp.
Ska bli väldigt spännande att se om jag har mer över i slutet av nästa månad.
Köpstoppet pågår förstås fram till Vegasresan. Det vore ju ganska dumt att ha köpstopp på resan.

det svåraste

Känslor är tankar. Jag vet det.
Jag vet också att det inte är lätt när man är deprimerad. Att minsta småsak blir jobbig, att ord kommer ut på sätt som inte menas. Att tonen blir annorlunda än man vill och att det är svårt att se till andra människor. Jag vet att orken och initiativförmågan blir i stort sett obefintlig. Jag vet, för jag har varit där.
Samtidigt kan jag inte låta bli att känna, tänka, att va fan. Nu när jag äntligen är stabil, mår bra, kan inte allt få vara bra då?
Att leva med någon som är deprimerad är skitjobbigt. Även om vi älskar varandra. Han är fortfarande väldigt bra på att bekräfta mig, ta på mig. Jag tvivlar inte så. Men ibland bara kommer det över mig. Oviljan att umgås med andra än hans närmaste vän, att det i princip bara är jag som tömmer diskmaskin och tar tag i städning. Att mina förslag möts med skeptism och negativ inställning. Stressat, irriterat tonfall när jag frågar något trivialt när han är inne i något i datorn, där han sitter 80% av tiden.
Nu häver jag ur mig. Det låter som att vi inte har det bra och det är inte sant. Jag har heller inga problem att göra saker själv eller med vänner. Fast jag vill ju göra med honom också. Och just nu, jag  drar iväg. Hamnar i nåt slags individuellt mood, som inte heller är bra. Vi sluter oss, pratar inte. Inte om det som skaver.

Men det kanske är så, att jag ska vara i den här situationen nu. Finnas där för någon, som inte mår bra. Använda mina egna erfarenheter, vara den som stöttar den här gången.

Känslor är tankar. Jag kan påverka dem genom att välja att tänka annorlunda. Jag kan välja att tänka att jag ger tillbaka, att det är något fint i det hela. Men ändå säga till när något känns jobbigt. Trots rädsla för att lägga sten på börda.
Öppenhet och ärlighet.
Det svåraste som finns. Men den nödvändigaste.

tisdag 25 juli 2017

Vegas super hero style

Det finns en attraktion i Vegas, en zipline, som går längs Freemont Street. Freemont Street är down town, "gamla" Vegas, känd bland annat för sin ljusshow med miljontals neonlampor. Hursomhaver, det finns alltså en linbana som man kan åka över området. Två, egentligen. En lite lägre, där jag antar att man sitter som vanligt i en sele, samt en som startar tio våningar upp och där man sitter fast "super hero style" i selen. Gissa vilken jag tänker åka.
Det finns ett maffiamuseum också, och en herrtoalett med bitar av Berlinmuren. Samt två gifta neonskyltar.
Only in Vegas, friends, only in Vegas..